Dramaqueen

förstår inte riktigt så jag kör pådet..

Ett ögonblick jag minns , va sommaren för ca 4 år sen skulle jag tro.

Jag satt hemma det va sommarlov och pappa stog ute och grejade med bilen .

Jag och mamma , eller farmor stog och pratade och kom in på ämnet Daisy , min hund .

Min farmor som alltid är väldigt ärlig o rak på sak sa då till  mej att pappa trodde daisy skulle dö denna sommaren .

Självklart blev jag orolig och jag mins precis kännslan , jag sprang ner till pappa och frågade honom ''varför  tror att daisy kommer dö denna sommaren , för det kommer hon inte eller hur ? det tror inte jag . Pappa svaaaara ! ''

då sa han bara att '' jag kännde det på mej , men jag vet inte , det är ju självklart inte säkert att de e så gumman ''

jag hörde att han liksom försökte trösta mej , och alltid vid såna här tillfällen försöker jag dölja att jag är ledsen och pratar bort det med positiva saker istället som tex ''  ja men det kommer hon inte , hon mår ju så bra '' och blbalbala.

sen sprang jag upp till farmor och sa till henne att daisy inte alls skulle dö den där sommaren , jag såg värkligen hur ledsen farmor blev i blicken , alltså inte ledsen för att daisy inte skulle dö , utan för att hon visste hur förskossad jag skulle bli om hon dog , och när hon dog .

jag har alltid varit bra på att se sånt på människor , att läsa av dom .det har varit bra men också väldigt jobbigt eftersom jag såg när vuxa sörgde och gör fortfarande .

men jag hade rätt , daisy dog inte den sommaren , utan den hära fyra år senare och då kännde jag det på mej <3..

åter igen min sköna , vila i frid <3 .( FAST ATT DU SPÖKAR I MITT HUS OCH JAG HÖR DEJ PÅ NÄTTERNA HAHAH )

hhahha älskar dej , <3